Ibland skrämmer jag mig själv. Jag har alltid haft en tendens att överanalysera saker och ting som gjort mig ledsen eller sårat mig tidigare i mitt liv, och det har alltid slutat med att jag gått och varit bitter/sur/orolig över någonting på tok för länge, ibland i åratal. I värsta fall utvecklas sakerna till någonting värre än vad det egentligen är, och jag går runt och är irriterad och förbittrad över någonting som kanske startade som ett missförstånd, om ens det. Jag har sagt till mig själv att det här konstiga beteendet måste jag bli av med! Det fungerar inte! Det här står varken jag eller folk omkring mig ut med- det inte får ske igen. Men tydligen så är det svårt att ändra på sitt tänk.
Jag försöker och jag kämpar verkligen mot detta, fast ibland undrar jag om det kanske är meningen att jag ska bete mig så här? Det ska juh finnas en mening med allt, tydligen, som de vuxna säger! Det leder mig till ytterligare en överanalyserande fas där jag försöker hitta en mening med överanalyserandet... men det är bottelöst hål, jajamensan!
Det tar så enormt mycket energi och tid - och inte minst aptit! Det är nästan den värsta biten: att det är riktigt svårt att äta: dess då hungrigare man blir, dess då mer grinig blir man. Och när jag väl har tid och vill slappna av så sparar jag den lilla stunden till att älta ännu mer. Jag vill slappna av! Det känns som om det var hur länge sen som helst som jag bara kunde andas ut och inte tänka på någonting. Ibland önskar jag att jag vore så pass dum att jag inte hade hjärna till att överanalysera allting: mig själv, mina handlingar, andras handlingar, vänner, det som redan hänt, det som redan gjorts, etc.
Man ältar också alltid som mest när man har riktigt mycket att göra. Jag tror att när man är riktigt upptagen är hjärnan överstimulerad, och då kommer ockå alla de jädriga tankarna i rörelse igen. T.o.m. de tankar man lagt på hyllan för flera år sedan. Fyyyy...
Jag har hittills funnit en positivt grej med allt det här, och det är att jag kan gå tillbaks till saker jag överanalyserat och haft ångest över för flera år sedan, och sedan skratta åt dem. Får försöka övertyga mig själv att varje gång jag kommer in i en sån här fas, kommer jag skratta dubbelt så mycket åt det om ett par år.
Optimism var det här!
Jag har också kommit fram till (genom att läsa tillbaks i min LJ) att det här är den typiska tiden på året då jag saknar min familj som mest. Så mina humörsvängningar kan ha med det att göra en aning också. När jag säger familj inräknas förstås också alla ni som betyder oerhört mycket för mig hemifrån - ni vet ju vilka ni är. :) Vi har ju spritt ut oss som bara den, det är svårt att få chans att träffa alla på samma gång när man väl har tid. Men snart är de första kurserna över, då ska jag åtminstone försöka passa på att åka till brorsan!
För att höja upp stämningen på den här på tok för dystra bloggen ska jag posta ännu en förhandstitt från min animatic/storyboard. Hoppas det piggar upp en aning jämfört med ovanstående tjatter. Ska göra ett inlägg nån dag där jag förklarar konceptet mer genomgående. Borde egentligen prioritera projektets log/blog - men det är så svårt att finna motivation till att skriva i den när man vill lägga ner all tid på det praktiska arbetet!
(Pianomannen och hans chef. Chefen har oerhört stort huvud!)
(Går)dagens höjdpunkt: jag gillar kvinnan i kinabutiken! Och inte minst att hänga med goda vänner i kinabutiken! "Kinabutiken is tha place!" Som en viss programmerare skulle ha sagt (om Willys egentligen... men... detaljer!). Att spela Talisman igen hos Claes och Sara var också oerhört kul.
Det
är jag det. En mångsysslande
squant på 21 år. Min vardag
består av ett hysteriskt,
organiserat sysslande med projekt
som består av serieskapande,
illustrerande, animerande och
spelutvecklande - diverse på
semi-professionell nivå. Vad
vill jag egentligen hålla på
med? Det är frågan det. Som det
är nu försöker jag komma
någonstans med det jag faktiskt
gillar att göra: skapa genom
berättande bild. Film, serier,
illustrationer och dataspel. I
allt detta sysslande har jag
såklart ett socialt liv också.
Konsten i min hysteri att
balansera mina projekt, drömmen
om det perfekta jobbet och det
sociala livet är det som är
intressant i mitt liv, och det
kommer förmodligen denna blog
avspegla en hel del.
Att blogga har i sig blivit en
hysterisk trend bland oss alla.
Jag har "bloggat" en
hel del på www.livejournal.com sedan 2001
och kommer fortsätta med det,
förmodligen mer regelbundet än
här. Innebörden med denna blog
är att ha ett ställe att skriva
av mig på Svenska men också
hålla kontakten med
studiekamrater som bloggar och
andra respektive. Dessutom kommer
jag ge mer utrymme att skriva om
min studietid här än på min
livejournal. Det var väl allt -
det sista jag kanske borde
tillägga är att jag inte är
så duktig på att skriva, men
jag hoppas på att någonting
blir läsvärt. :)
Vänner
Eftersom
många av mina
blogg/livejournal-vänner vill
hålla sina sidor privat, kommer
jag bara lista vänner som
meddelar mig att de vill vara med
listan för att undvika problem.
:) Skriv en kommentar om det så
listar jag dig!
Försupen--
pågående serieprojekt. Postas
online och publiceras genom Lulu.
När
Drömmar Dör -- en
serie jag och min bror gjorde
tillsammans 2005. Just nu håller
jag på att göra en Engelsk
version som kommer att publiceras
genom Lulu någongång i
framtiden.
Piano
Piece -- en kort
färglagd serie. I
planeringsskede.
Smörsamling
vol. 1
-- Fansin med två korta
avslutade serier. En som heter Se
Mig, som jag gjorde
tillsammans med min bror 2006 -
och en som heter Dagg
som jag gjorde under sommaren
2007. Just nu i redigeringsfas.
Artbook -- Håller
på med ett litet
art-bookprojekt. Väldigt
långvarit projekt. Jag har
några fina idéer. Titeln kommer
jag nog avslöja så fort jag vet
att jag kan arbeta med det här
intensivt under en viss period.
Karin
Rindevall 
Vänner 
