Äppelknappen är slut. Det var kul så länge det varade - - som tur är har jag påfyllning...
Har blivit uttagen av högskolan till ett projekt-team som ska producera ett spel under två dagars tid nere i Malmö på spelfestivalen (spelfest) den 31 oktober - 2a november. Skolan betalar resa, boende, mat... Riktigt läskigt, om ni frågar mig. Jag är en av 6 valda. Scary. Varför folk tror att jag är bra på att utveckla spel förstår jag inte. Jag är en bluff! Jag är animatör, illustratör och serietecknare! Jag spelar aldrig spel! (Senaste spelet jag spelade igenom var Kingdom Hearts 1-2 för ett och ett halvt år sedan... då jag var arbetslös och besatt av Tarzan. Vad skulle jag annars göra för att inte bli galen!?)
De enda konsolerna jag äger är ett Nintendo DS som jag knappt vågar röra (tänk om det sprängs!?), ett gammalt Sega som ligger i ett förråd i Ludvika och ett skitgammalt Playstation (från 1998?) med spindelmannenskal som ligger och dammar... tillbehör: hur många spel som helst från 1997-2005 som jag aldrig haft tid att spela. Visst spelar jag Wario Ware Touched på min DS till och från, när jag åker tåg eller väntar på någonting. Men det är ju i princip samma tidsfördriv som när jag i nervositet och i väntan frenetiskt pillar på mitt hår, viker papper eller river sönder plastsaker (ticks). Slutsats: Det perfekta spelet för mig är ticks-spelet WarioWare. Jag är ingen spelutvecklare, jag är en ticksutvecklare!
Senast påbörjade spel är Super Mario Partners in Time, vilket jag började spela för flera månader sedan. Berkäkningstid att klara spelet: om 100 år. Ni är grundlurade - jag är ingen spelutvecklare. Jag är en squant. En squant är någon som försöker syssla med allt inom intressets form 24/7 i hopp om att nå drömjobbet...
Jag har i alla fall tackat ja till att åka med. Vad kan man förlora? Jag "känner" alla som ska med förutom en - så det kan bli riktigt skoj. Det enda som tar emot är att jag har så enormt mycket annat att få gjort i månadsskiftet.
Jag är så sjukt stressad! Kårkatt, forskningsspelet, novellen, animaticen, analysen, alla commissions, cave-projektet, PE etc... & alla mina poor babies till egna projekt!! När ska jag ha tid med dem igen? Och ja, varför ska det vara så svårt att sluta tänka på sånt man inte kan göra någonting åt?? Jag har inte tid att vara emo! Varför har man inte uppfunnit nåt liknande som finns i the Butterfly Effect? Vissa saker som hänt skulle man klara sig mycket bättre utan i sin minnesbank. Notera: detta är inte emo-ness, det här är frustration över att jag är en jädrans surkärring till ält-maskin (lite av en brölmaskin är jag också...)!
Simon and Garfunkel's "Dangling Conversation" är riktigt fin - men efter att ha sett ett visst House-avsnitt så... får den tyvärr en annan klang!
It's a still life watercolor Of a now late afternoon As the sun shines through the curtain lace And shadows wash the room
And we sit and drink our coffee Couched in our indifference Like shells upon the shore You can hear the ocean roar
In the dangling conversation And the superficial sighs The borders of our lives
And you read your Emily Dickinson And I my Robert Frost And we note our place with bookmarkers That measure what we've lost
Like a poem poorly written We are verses out of rhythm Couplets out of rhyme In syncopated time
And the dangling conversation And the superficial sighs Are the borders of our lives
Yes we speak of things that matter With words that must be said Can analysis be worthwhile? Is the theatre really dead?
And how the room has softly faded And I only kiss your shadow I cannot feel your hand You're a stranger now unto me
Lost in the dangling conversation And the superficial sighs In the borders of our lives
Dagens höjdpunkt: Jesper i Pang Prego: "Vem får en frukt? Vem får en frukt? Frukt, frukt, frukt, frukt, frukt! ...frukt!"
0 comments
Karin
Rindevall
Det
är jag det. En mångsysslande
squant på 21 år. Min vardag
består av ett hysteriskt,
organiserat sysslande med projekt
som består av serieskapande,
illustrerande, animerande och
spelutvecklande - diverse på
semi-professionell nivå. Vad
vill jag egentligen hålla på
med? Det är frågan det. Som det
är nu försöker jag komma
någonstans med det jag faktiskt
gillar att göra: skapa genom
berättande bild. Film, serier,
illustrationer och dataspel. I
allt detta sysslande har jag
såklart ett socialt liv också.
Konsten i min hysteri att
balansera mina projekt, drömmen
om det perfekta jobbet och det
sociala livet är det som är
intressant i mitt liv, och det
kommer förmodligen denna blog
avspegla en hel del.
Att blogga har i sig blivit en
hysterisk trend bland oss alla.
Jag har "bloggat" en
hel del på www.livejournal.com sedan 2001
och kommer fortsätta med det,
förmodligen mer regelbundet än
här. Innebörden med denna blog
är att ha ett ställe att skriva
av mig på Svenska men också
hålla kontakten med
studiekamrater som bloggar och
andra respektive. Dessutom kommer
jag ge mer utrymme att skriva om
min studietid här än på min
livejournal. Det var väl allt -
det sista jag kanske borde
tillägga är att jag inte är
så duktig på att skriva, men
jag hoppas på att någonting
blir läsvärt. :)
Vänner
Eftersom
många av mina
blogg/livejournal-vänner vill
hålla sina sidor privat, kommer
jag bara lista vänner som
meddelar mig att de vill vara med
listan för att undvika problem.
:) Skriv en kommentar om det så
listar jag dig!
Försupen--
pågående serieprojekt. Postas
online och publiceras genom Lulu.
När
Drömmar Dör -- en
serie jag och min bror gjorde
tillsammans 2005. Just nu håller
jag på att göra en Engelsk
version som kommer att publiceras
genom Lulu någongång i
framtiden.
Piano
Piece -- en kort
färglagd serie. I
planeringsskede.
Smörsamling
vol. 1
-- Fansin med två korta
avslutade serier. En som heter Se
Mig, som jag gjorde
tillsammans med min bror 2006 -
och en som heter Dagg
som jag gjorde under sommaren
2007. Just nu i redigeringsfas.
Artbook -- Håller
på med ett litet
art-bookprojekt. Väldigt
långvarit projekt. Jag har
några fina idéer. Titeln kommer
jag nog avslöja så fort jag vet
att jag kan arbeta med det här
intensivt under en viss period.
Karin
Rindevall 
Vänner 
